publicerad: 2021  
brokig brokigt brokiga
brok·ig
adjektiv
bro`kig
● samman­satt av sins­emellan olik­artade färger om yta, material etc.
JFR färggrann, kalejdoskopisk, spräcklig
rödbrokig; svartbrokig
brokig sand­sten; soffkuddar i brokigt tyg
○ ofta bildligt blandad, oenhetlig
en brokig samling människor; hon har en brokig, kosmopolitisk bak­grund; deras hem är en brokig blandning av gammalt och nytt
belagt sedan 1430–50 (Fem Mose böcker); fornsvenska brokoter; jfr sv. dial. brok 'mörk fläck; brokigt djur'