publicerad: 2021  
bryte bryten brytar
bryt·en
substantiv
bry`te
● historiskt träl med upp­gift att över­vaka andra trälar förr i Norden
○ äv. (senare) om gårds­fogde el. förvaltare
belagt sedan 1000-talet (runristad berghäll, Adelsö, Uppland (Sveriges runinskrifter)); runform bryti, eg. 'ngn som styckar och ut­delar (mat)'; besläktat med bryta