publicerad: 2021
bönfalla
bönföll bönfallit bönfallen bönfallna, presens bönfaller
verb
bö`nfalla 
●
ödmjukt vädja till annan människa, framför allt om hjälp i svårt läge
någon bönfaller någon att+verb
de anhöriga bönföll läkaren att avbryta den meningslösa behandlingen
belagt sedan 1504 (brev från biskop Hemming Gadd i Linköping till Svante Nilsson (Styffe));
fornsvenska bönfalla
bönfallabönfallande
