publicerad: 2021  
bönhöra bönhörde bönhört, presens bönhör
verb
bö`nhöra
● ofta perfekt particip bevilja en bön från någon; ur­sprungligen om gudom
SE bön 2
någon bönhör någon
de bad till Gud att de skulle få ett barn – och till sist blev de bön­hörda
○ nu­mera ofta försvagat
hon ville väcka debatt med sin artikel, och hon blev sannerligen bön­hörd
belagt sedan ca 1420 (Bonaventuras Betraktelser); fornsvenska bönhöra
bönhörabönhörande, bönhörelse