publicerad: 2021  
cirkel cirkeln cirklar
cirkl·ar
substantiv
cir`kel
1 plan sluten kurva vars samtliga punkter har samma av­stånd till en bestämd punkt
(i) en cirkel (runt någon/något)
(i) en cirkel (runt någon)
(i) en cirkel (runt något)
en cirkel (av något)
cirkelns medel­punkt; rita en cirkel med radien 10 cm
äv. om om­rådet som begränsas av en så­dan kurva
cirkelns area är 1 kvadrat­meter
äv. om formation av ungefärlig cirkel­form
de ställde sig i en cirkel runt talaren
cirkelns kvadratur se kvadratur
rubba någons cirklar störa någons planer eller verksamhetden in­trängande reportage­boken rubbade många politikers cirklar
belagt sedan 1385 (Klosterläsning); fornsvenska cirkil; av lat. cir´culus med samma betydelse, diminutiv till cir´cus, se ur­sprung till cirkus
2 förlopp som känne­tecknas av (ständigt) åter­vändande till utgångs­punkten
(i) en cirkel
resonemanget går i en cirkel; hon placerades som före­tagets representant i sin hem­stad, och där­med var cirkeln sluten
en ond cirkel svår situation som riskerar att förvärras av sig själv
belagt sedan 1684
3 mindre, väl samman­hållen grupp av personer
(någons/någots) cirkel
(någons) cirkel
(någots) cirkel
en cirkel (runt/kring) någon
en cirkel (kring) någon
en cirkel (runt) någon
partiets inre cirkel
spec. om grupp som samlas för aktiva studier eller dylikt
studie­förbundet drar mycket folk till sina cirklar
belagt sedan 1795
Rubba inte mina cirklar. Yttrande till­skrivet matematikern m.m. Arkimedes (200-talet f.Kr.), strax innan han dödades av en romersk soldat