publicerad: 2021  
dal dalen dalar
dal·en
substantiv
● större, vanligen lång­sträckt, nedsänkt del av jord­ytan ofta mellan bergsträckningar så att den klart av­gränsas mot om­givningen
JFR bäcken 4
dalsida; floddal; hängdal
en bred dal, ned­skuren i en urbergsplatå; en dal som gröpts ut av inlands­isen
○ ibland med ton­vikt på förut­sättningarna för växtlighet etc.
den frodiga grönskan i dalarna; en bördig och väl­mående dal
○ äv. bildligt, sär­skilt i ut­tryck för ogynnsamt läge eller dylikt
hans liv har haft både toppar och dalar; kraft­bolagen måste kunna jämna ut toppar och dalar i el­tillgången; vandra i döds­skuggans dal
belagt sedan 1313 (intyg utfärdat av biskop Brynolf i Skara om gränsdragning (Svenskt Diplomatarium)); fornsvenska dal; gemensamt germanskt ord, urspr. 'håla, urholkning'
Var jag går i skogar, berg och dalar,
följer mig en vän, jag hör hans röst. Psalm­boken 251:1 (Carl Olof Rosenius 1847)