publicerad: 2021  
1docka dockan dockor
dock·an
substantiv
[dåk`a]
1 lek­sak i form av en människo­figur
dockkläder; dockvagn; fingerdocka; handdocka; porslinsdocka
leka med dockor; en docka som kunde blunda och säga mamma
○ äv. om människo­liknande figur för andra syften
skyltdocka
○ äv. om litet sött barn el. liten söt (och få­fäng) kvinna
modedocka
den lilla dockan kan redan gå
○ äv. om vissa (av­långa) före­mål vanligen i sammansättn.
balusterdocka; garndocka
belagt sedan 1400–25 (Heliga Birgittas uppenbarelser); fornsvenska dokka 'leksaks­docka; tråddocka'; gemensamt germanskt ord, trol. urspr. 'hop­vriden garnbunt'
2 an­läggning i hamn för torr­sättning av far­tyg för t.ex. reparation
JFR 1slip
flytdocka; torrdocka
far­tyget låg i docka
○ äv. om spec. hamn­bassäng i hamn med starkt tid­vatten
dockorna i Londons hamn
belagt sedan 1698; av lågtyska docke, nederländska dok, engelska dock med samma betydelse; av ovisst urspr.
3 maskindel som bär upp eller stöder arbets­stycke eller andra maskindelar
spindeldocka
belagt sedan 1752
2docka dockade dockat
verb
[dåk`a]
1 ta in (far­tyg) i docka
någon dockar (något)
docka far­tyget
○ äv. om far­tyget tas in i docka
något dockar
far­tyget dockade i Hamburg
belagt sedan 1794; till 1docka 2
2 koppla ihop rymd­farkoster i rymden
någon dockar (något) (med något)
○ äv. om rymd­farkost kopplas ihop med (annan) rymd­farkost
belagt sedan 1966
dockadockande, dockning