publicerad: 2021  
1dricka drickan drickor
drick·an
substantiv
drick`a
● (en flaska) läske­dryck eller öl
lingondricka; sockerdricka
en back dricka; köpa en dricka
belagt sedan 1635 (om svagdricka); till 3dricka
2dricka drickat
drick·at
substantiv
drick`a
● var­dagligt dryckesvaror
om du står för maten så står jag för drickat
belagt sedan 1538; till 3dricka
3dricka drack druckit drucken druckna, presens dricker
verb
drick`a
● inta dryck
JFR äta
någon/något dricker (något)
någon dricker (något)
något dricker (något)
någon/något dricker (av något)
någon dricker (av något)
något dricker (av något)
dricka mjölk; dricka kaffe; dricka blåbärs­soppa; dricka ett glas vatten; om man är sjuk är det ofta bra att dricka mycket
○ i absolut konstruktion ofta spec. miss­bruka alkohol, supa
efter skils­mässan började han dricka
○ äv. skåla
någon dricker (för någon/något)
någon dricker (för någon)
någon dricker (för något)
vi dricker för brud­paret
○ äv. bildligt om växter m.m.
något dricker (in) något
växten drack nästan inget vatten; det färska virket drack in lin­oljan
dricka brunn se brunn
dricka någon under bordet se bord
dricka som en svamp dricka omåttligthon dricker som en svamp och är ofta borta från jobbet
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen); fornsvenska drikka; gemensamt germanskt ord; jfr ur­sprung till drink
drickadrickande, drickning
dricka upp, dricka ur