publicerad: 2021
drott
drotten drottar
drott·en
substantiv
●
fornnordisk storman med eget hov
JFR
hövding
belagt sedan 1000-talet (runsten, t.ex. Larv, Västergötland);
runform trutin, fornsvenska drotin (efterhand uppfattat som bestämd form), isl. dróttinn med samma betydelse, till drótt '(konungens) krigarfölje'; till gotiska driugan 'göra krigstjänst'; besläktat med
dryg