publicerad: 2021  
dräng drängen drängar
dräng·en
substantiv
● något ålderdomligt jordbruks­arbetare med an­ställning hos en bonde el. hos annan före­tagare in­om jord­bruket
JFR piga
drängkammare
(någons) dräng dräng (hos någon)
gårdens drängar och pigor; han tjänade (som) dräng hos stor­bonden
○ äv. bildligt hantlangare som ut­för obehagligare arbeten
Gestapos betalda drängar
själv är bästa/bäste dräng det är effektivare att göra något själv än att be någon annanhon lever efter mottot "själv är bästa dräng" och har svårt att delegera upp­gifter till sina med­arbetare
belagt sedan 800-talet (runsten, Rök, Östergötland); runform troki (dat.), vanligen övrig runform trik (ack.), fornsvenska dränger 'ung man; tjänare'; nord. ord, trol. urspr. 'stolpe; tjock käpp'