publicerad: 2021  
duven duvet duvna
duvn·are
adjektiv
du`ven
● mindre brukligt som är i dåligt till­stånd särsk. om person, dryck el. växt men äv. all­männare
JFR avslagen, dåsig, 2matt 1
han kände sig lite duven efter skid­turen; det berömda stads­hotellet såg en aning duvet ut
belagt sedan 1385 (Klosterläsning); fornsvenska duvin, dovin 'makt­lös; slapp'; besläktat med domna, dov