publicerad: 2021
1ed
eden eder
ed·en
substantiv
1
helig eller högtidlig försäkran särsk. om att tala sanning el. hålla visst löfte; ofta med åberopande av högre makt; anv. i juridiska sammanhang
(gå) ed (på något)
en dyr ed; en helig ed; avlägga eden; han förestavade den olympiska eden
○
spec. i samband med förhör eller dylikt som hålls med någon som avlagt ed på att tala sanning
kom ihåg att ni är under ed!
○
ibland försvagat i uttryck för stark övertygelse
hon kunde gå ed på att det var ett flygande tefat hon hade sett
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen);
fornsvenska eþer; gemensamt germanskt ord av omdiskuterat urspr., ev. samma ord som
2ed i bet. 'gång'
2
svordom
mustiga eder
belagt sedan mitten av 1400-talet
Tros- och Syndabekännelse (Svenska Kyrkobruk)
2ed
edet, plural ed, bestämd plural eden
ed·et
substantiv
●
något ålderdomligt
(gångställe över) landtunga mellan två farbara vatten
vikingarna drog sina båtar över det smala edet mellan sjöarna
○
äv. (ofta i ortnamn)
näs
Lilla Edet
belagt sedan 1313 (i ortnamn; (öppet brev utfärdat av Sigmund Keldorsson om försäljning av jord till ärkebiskop Nils (Svenskt Diplomatarium)))
fornsvenska eþ; nord. ord, besläktat med lat. i´re 'gå'
