publicerad: 2021  
egentlig egentligt egentliga
egent·lig
adjektiv
egen´tlig
● som har alla de karakteristiska egenskaperna för något (som fram­går av samman­hanget); ofta i negerade ut­tryck
JFR faktisk, riktig 2, sann 2, verklig 2
något egentligt fel har hon inte gjort; kungen har ingen egentlig makt
○ äv. med ton­vikt på grund­läggande el. ur­sprungligen egenskap i visst samman­hang
de egentliga orsakerna till krisen; hans egentliga syfte med resan var att koppla av; hennes egentliga ärende var att låna pengar
○ spec. (språk­vetenskap) om ord­betydelse bokstavlig
MOTSATS bildlig
ordets egentliga betydelse; textens egentliga inne­börd
egentligt subjekt se subjekt
belagt sedan 1555; av lågtyska egentlik med samma betydelse, till egen, se ur­sprung till egen