publicerad: 2021  
1ens
adverb
● vanligen i negerade och frågande ut­tryck så mycket som något handlande eller dylikt som an­tyds vara det minsta man kunde väntat sig
hon tittade inte ens på sin present; de vågade inte ens fråga; det vore opassande att ens nämna saken; har hon ens försökt lösa problemet?
○ äv. i förbindelse med sak- el. person­betecknande ord
inte ens hans barn­doms­vänner hörde av sig
belagt sedan 1526; genitivform av 1en 1; gemensamt germanskt ord med bet. 'en gång', jfr tyska einst, engelska once
2ens ingen böjning
adjektiv
● endast predikativt som ligger i linje med betraktaren om två el. flera sjö­märken m.m.
ensfyr; enslinje
gira babord när fyrarna är ens
belagt sedan 1882; jfr fornsvenska ens 'ena­handa; lika; på samma sätt'; urspr. samma ord som 1ens; jfr ur­sprung till ense
3ens ingen böjning
substantiv
med ens 1genast, omedelbartdet började lukta rök och med ens blev hon klar­vaken 2plötsligtmed ens bröts tystnaden av ett barnskrik
belagt sedan 1757; identiskt med 1ens!!