publicerad: 2021  
fana fanan fanor
fan·an
substantiv
fa`na
● duk (fästad vid stång) som bärs som fält­tecken eller samlings­tecken för förening, korporation m.m.
JFR banderoll 1, baner, 1flagga, standar, vimpel
fanbärare
hälsa fanan; de röda fanorna på 1 maj; honnör för regementets fana
○ spec. om nations­flagga, i symbol­laddade samman­hang
den blå­gula fanan
hålla någots fana högt kämpa för någothan håller gastronomins fana högt genom att bjuda sina vänner på gourmet­middagar
belagt sedan senare hälften av 1300-talet (Fornsvenska legendariet (Codex Bureanus)); fornsvenska fana; av lågtyska vane med samma betydelse (tyska Fahne), urspr. 'tyg; duk'; besläktat med lat. pann´us 'duk'; jfr ur­sprung till pannå