publicerad: 2021  
flaska flaskan flaskor
flask·an
substantiv
flas`ka
● förvaringskärl som (vanligen) smalnar av upp­åt mot en trång öppning och an­vänds för förvaring av våta varor t.ex. drycker; vanligen av glas el. plast; äv. om liknande kärl för förvaring av gas
flasklock; gasolflaska; vattenflaska; vinflaska; vällingflaska
en flaska (något) en flaska (med något)
ölet tappas på burk eller flaska; han hade en flaska innan­för kavajen; hon drack direkt ur flaskan
○ ofta som en sorts mått
en flaska vin; en flaska eau-de-cologne
○ äv. om form för samman­hållning av gjut­sand
formflaska
inte säga flaska var­dagligtvara helt tysthan var mycket blyg och i större sällskap sa han inte flaska
ta till flaskan (börja) dricka alkoholför ofta och i för stor mängd: hon tog till flaskan för att trösta sig efter skils­mässan
belagt sedan 1385 (Klosterläsning); fornsvenska flaska; germ. ord av ovisst urspr.; jfr ur­sprung till fiasko, flakong