publicerad: 2021  
fria friade friat
verb
fri`a
1 formellt be att få gifta sig med någon; nu­mera ålderdomligt som ceremoni
SE frieri JFR gilja
friare
någon friar (till någon) (med något) någon friar (hos någon) (för någon)
han friade (till henne) och fick ja
○ förr äv. genom om­bud
han friade hos stor­bonden för sin son
○ äv. bildligt försöka vinna popularitet med olika medel
politikerna friar till väljarna med fagra löften
belagt sedan början av 1500-talet (Ett forn-svenskt legendarium); fornsvenska fria; av lågtyska vrien 'fria; gifta sig med'; samma ord som isl. frjá 'älska'; besläktat med fred
2 förklara oskyldig i el. utan­för dom­stol
SYN. frikänna MOTSATS 2fälla 3
någon friar (någon) (från något)
hellre fria än fälla; fria sig från miss­tankar
○ äv. försvagat
hemma­laget ville ha straff men domaren friade
belagt sedan 1390; till fri 1
friafriande