publicerad: 2021  
fylld fyllt fyllda
fyll·da
adjektiv
● vars ut­rymme helt upp­tas av inne­håll
SE 2fylla 1 JFR full 1
rökfylld; välfylld
fylld (av/med något/några)
fylld (av något)
fylld (av några)
fylld (med något)
fylld (med några)
salen var fylld av folk; lokalen var fylld till bristnings­gränsen; glaset var fyllt till brädden
○ äv. i fråga om abstrakt inne­håll, sär­skilt känslor
farofylld; skräckfylld
han var fylld av beundran för henne; hon var fylld av sorg; en historia fylld av liknelser
belagt sedan ca 1480–1500 (Helige Bernhards Skrifter); fornsvenska fylter