publicerad: 2021
1fåra
fåran fåror
får·an
substantiv
få`ra 
●
långsmal, relativt grund nedsänkning i mark, berg och dylikt, uppkommen genom påverkan av redskap, vattenström etc.
han plöjde fåror i jorden
○
äv.
rynka i hud
gummans panna var full av fåror
○
äv. bildligt i uttryck för inriktning eller dylikt
hans begåvning måste ledas i rätta fåror
belagt sedan 1400–25 (Heliga Birgittas uppenbarelser);
fornsvenska for; gemensamt germanskt ord, besläktat med lat. por´ca 'rygg mellan två fåror'
