publicerad: 2021  
förbluffa förbluffade förbluffat
för·bluff·ar
verb
förbluff´a
● vanligen part. bringa ur fattningen genom över­raskning
JFR förvåna, överraska
förbluffande
någon/något förbluffar någon (med något/att+verb)
någon förbluffar någon (med något)
någon förbluffar någon (med att+verb)
något förbluffar någon (med något)
något förbluffar någon (med att+verb)
en förbluffande nyhet; hans fräckhet förbluffade henne; hon blev förbluffad över den förvandling rummet hade under­gått
○ äv. med av­seende på handling eller dylikt
det förbluffade ut­trycket i hans an­sikte
belagt sedan 1793; av lågtyska vorbluffen med samma betydelse, till bluffen 'skrämma; över­rumpla'; jfr ur­sprung till bluff, bluffa