publicerad: 2021  
förstånd förståndet
för·stånd·et
substantiv
förstån´d
1 förmåga att tillgodo­göra sig inne­håll, dra slut­satser och handla med om­döme
SE förstå 1 JFR förnuft, intellekt, vett
förståndsfråga; förståndsgåvor; bondförstånd
förlora förståndet; handla efter bästa förstånd; den gamle hade sitt klara förstånd i behåll; metoden måste an­vändas med förstånd; han hade inte förstånd att sluta i tid
○ ibland i ut­tryck för otillräcklig förståelse
hennes senaste bok går över mitt förstånd
någon talar som någon har förstånd till någon vet inte bättredet var det dummaste jag har hört, men det är väl för att du talar som du har förstånd till
tala förstånd med någon få någon att in­se vad som är rätten medlare skickades in i skolan för att försöka tala förstånd med ockupanterna
belagt sedan 1505 (kungörelse utfärdad av rikets råd till Kalmar län m.fl. om uteblivna fredsunderhandlingar (Styffe)); fornsvenska forstand; av lågtyska vorstant med samma betydelse; till förstå
2 mindre brukligt i vissa ut­tryck (gott) förhållande
samförstånd
stå i hemligt förstånd med någon; leva i gott förstånd med någon
belagt sedan 1654