publicerad: 2021  
1genom
gen·om
preposition
ge´nom
1 från den ena till den andra sidan av något
JFR 2igenom, via
borra sig genom det översta jord­lagret; kasta ut krukan genom fönstret; cykla genom tunneln; man vill leda trafiken en annan väg genom staden
○ äv. med ton­vikt på passagen
fara genom svår terräng
○ äv. bildligt
genom hela boken skildras hon som mycket sympatisk
○ spec. i fråga om tidsförhållanden
genom åren har deras vänskap vuxit sig allt starkare
genom tiderna se tid
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen); fornsvenska ginom, genom, gönom, eg. dativ plur. av 1gen
2 med hjälp av något medel el. någon metod (som fram­går av samman­hanget)
JFR medelst, via
nå publiken genom annonsering; förökning genom delning; han kom till makten genom en kupp
○ äv. på grund av
landet är sårbart genom sitt olje­beroende
belagt sedan 1487–96 Heliga Birgittas uppenbarelser
3 dividerat med
6 genom 3 är 2
belagt sedan 1950-talet
2genom
gen·om
adverb
ge´nom
● ofta i formenigenom med passage till andra sidan av något hinder eller dylikt som fram­går av samman­hanget
genombakad; genomlysa; genomrutten; genomvåt
taket var så ruttet att hon föll genom
○ ofta bildligt
genomarbeta; genomläsa; genomsyra
läsa (i)genom läxan
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen); se ur­sprung till 1genom 1
3genom genomet, plural genom, bestämd plural genomen
gen·om·et
substantiv
[-å´m]
● samling sammanhörande, kvalitativt olika kromosomer
SYN. arvsmassa
vid korsning sker ett ut­byte mellan homologa kromosomer i genomen
belagt åtm. sedan 1940-talet; av tyska Genom med samma betydelse; till grek. gen´os 'släkt; kön'