publicerad: 2021  
1gran granen granar
gran·en
substantiv
● typ av (högväxande) barr­träd med rak stam, krona av krans­ställda grenar och spol­formiga kottar mycket vanlig i Sverige; med ved av stor ekonomisk betydelse
JFR tall
granbarr; grandunge; grankotte; blågran; julgran; kungsgran; prydnadsgran; rödgran; silvergran; ädelgran
(i/av) gran
(av) gran
(i) gran
snö­tyngda granar; lyssna till granens susning
○ spec. julgran
klä granen; dansa runt granen
○ äv. om mot­svarande trä­virke
billiga hyllor i gran
inte mycket att hänga i gran(en) inte mycket att visa framel. skryta med: revyn fungerar som under­hållning för stunden men är annars inte mycket att hänga i granen
belagt sedan förra hälften av 1300-talet (Södermanna-Lagen); fornsvenska gran; gemensamt germanskt ord, urspr. 'ngt framstickande, spetsigt'
2gran granet, plural gran, bestämd plural granen
gran·et
substantiv
● historiskt en mycket liten vikt­enhet förr anv. vid uppvägning av läke­medel; mot­svarande 0,06 gram
belagt sedan 1497 (öppet brev utfärdat av kung Hans om myntslagningen i Sverige (Handlingar rörande Skandinaviens Historia)); av medeltidslat. gra´num, beteckning för minsta vikt­enhet; av lat. gra´num 'korn'; jfr ur­sprung till granat, granit