publicerad: 2021  
gravera graverade graverat
verb
grave´ra
1 ofta med partikelnin rista (dekorativt mönster) på hård yta särsk. av metall el. glas; ibland i syfte att genom av­tryck på papper mång­faldiga mönstret, bilden etc.
SE gravyr 1
gravering; gravernål; graverplåt; gravör
någon graverar (in) något (i/på något)
någon graverar (in) något (i något)
någon graverar (in) något (på något)
en skål med givarens namn graverat på bak­sidan
belagt sedan ca 1520 (Peder Månssons Skrifter på svenska); fornsvenska gravera; av franska graver med samma betydelse; av nederländska, lågtyska graven med samma betydelse, eg. 'gräva'; jfr ur­sprung till gräva
2 vanligen pass. belasta (fastighet) med in­teckning
gravation
något graveras (av något)
fastigheten graveras av in­teckningar
belagt sedan 1752; av lat. grava´re 'belasta; besvära', till grav´is 'tung'; jfr ur­sprung till 2grav 1
graveragraverande