publicerad: 2021  
grop gropen gropar
grop·en
substantiv
● för­hållandevis djup hålighet med ganska branta sidor ofta (grävd) i mark
JFR gupp, hål 1
fallgrop; grusgrop; ormgrop
gräva en grop; vägen var full av gropar och hål
○ äv. om mindre, liknande hålighet på kropp
maggrop; skrattgrop; smilgrop
hon har gropar i kinderna; en söt grop i hakan
belagt sedan senare hälften av 1300-talet (Fornsvenska legendariet (Codex Bureanus)); fornsvenska grop; gemensamt germanskt ord; trol. besläktat med gräva