publicerad: 2021  
grunna grunnade grunnat
verb
grunn`a
● var­dagligt tänka länge och allvarligt ofta på något problem för att komma fram till en lösning
JFR fundera, grubbla
någon grunnar (på/över något/sats)
någon grunnar (på något)
någon grunnar (på sats)
någon grunnar (över något)
någon grunnar (över sats)
in­om partiledningen grunnar man än­nu över det dåliga valresultatet
belagt sedan slutet av 1400-talet (Schack-tafvels lek); fornsvenska grunda, till grunder 'betänkande, över­vägande'; jfr ur­sprung till begrunda, outgrundlig, utgrunda
grunnagrunnande