publicerad: 2021  
grus gruset
grus·et
substantiv
● material som består av grov­korniga sten­partiklar upp­kommet genom vittring el. malning; anv. som fyllnads­material, för dränerande beläggning m.m.
JFR jord 1, 1lera, sand
grusbeläggning; grusgrop; grusgång; grusväg; fyllningsgrus; morängrus; strandgrus
kratta gruset på trädgårdsgången; gruset knastrade under hennes fötter
○ spec. som under­lag på tennisbanor
grus är det långsammaste under­laget; franska mästerskapen spelas på grus
○ äv. bildligt, spec. i ut­tryck för förstörelse eller dylikt
störta i gruset; resa sig ur gruset; staden förvandlades till grus och aska
○ spec. äv. om något relativt värde­löst, sär­skilt om små­mynt var­dagligt
○ spec. äv. om värde­lös information vid data­sökning
om man inte har några begränsningar vid sökningen får man en massa grus
grus i maskineriet smärre hinder eller olägenhet i viss processförst gick sam­arbetet bra, men sen kom det grus i maskineriet
ha grus i ögonen ha trötta eller an­strängda ögonmed grus i ögonen vinglade han iväg till köket för att sätta på kaffe
belagt sedan ca 1430 (Själens tröst); fornsvenska grus; av lågtyska grus 'grovt krossade stenar'; jfr ur­sprung till gryn, gryt, gröt