publicerad: 2021  
1gry gryet
gry·et
substantiv
1 storlek, form och samman­fognings­typ hos de olika bestånds­delarna i en berg­art särsk. i fråga om skarpa el. rundade korn
skarpt gry; milt gry
belagt sedan 1756; äldre gryt, senare trol. upp­fattat som bestämd form, var­av obestämd form gry; se ur­sprung till gryt
2 i vissa ut­tryck (positiva) personliga egenskaper
det är gott gry i den flickan
belagt sedan 1744; till 1gry 1 i bet. 'beskaffenhet'
2gry grydde grytt, presens gryr
verb
börja ljusna på grund av solens upp­gång
något gryr
morgonen grydde grå och fuktig; vi ger oss av när det gryr
äv. bildligt ofta presens particip ta sin början
gryende
ett gryende hopp om fred; en bok om den gryende arbetar­rörelsen på 1880-talet
belagt sedan ca 1452 (Nya eller Karls-Krönikan); fornsvenska gry; trol. till grå, allt­så eg. 'gråna'; jfr sv. dial. gråna 'dagas'
grygryende