publicerad: 2021  
hank hanken hankar
hank·en
substantiv
1 band eller vidja för hopfästning av störarna i en gärds­gård
in­om stadens hank och stör något ålderdomligtin­om stadens gränserfrågan var om de skulle hålla sig innan­för stadens hank och stör eller om de skulle flytta ut på landet
belagt sedan mitten av 1300-talet (Östgöta-Lagen); fornsvenska hanker; jfr sv. dial. hank, hånk '(vidje)ring an­vänd som hand­tag, störband'; trol. besläktat med hänga; jfr ur­sprung till livhanken
2 litet fast­sytt band för upp­hängning på rock, hand­duk eller dylikt
belagt sedan 1914