publicerad: 2021
harkla sig
harklade harklat
verb
●
rena strupen från slem genom pressad, hörbar utandning el. små hostningar eller dylikt; ofta omedelbart innan man talar; ibland med antydan om tveksamhet före svar
någon harklar sig
statsrådet harklade sig och bad sedan att få höra frågan en gång till
belagt sedan ca 1430 (Själens tröst);
fornsvenska harkla 'rossla; harkla'; bildn. till sv. dial. harka 'knarra; skrapa'; ljudhärmande
harkla sigharklande, harkling