publicerad: 2021  
hindra hindrade hindrat
verb
hin`dra
● skapa eller ut­göra hinder för någon verksamhet, ut­veckling eller dylikt
JFR förhindra, obstruera, 1störa 1
hindra någon/något (från något/att+verb)
hindra någon (från något)
hindra någon (från att+verb)
hindra något (från något)
hindra något (från att+verb)
hindra (sats)
hindra dörren från att slå igen; myndigheten försökte hindra in­syn; häcken hindrar sikten
○ spec. med av­seende på person stoppa, hejda
han försökte hindra henne från att svara; alla av­rådde, men ingen­ting kunde hindra henne
○ spec. äv. försvåra (vidare) förflyttning för
han sprang bort utan att någon kunde hindra honom
○ i negerade ut­tryck äv. försvagat ut­göra skäl mot
det är inget som hindrar att vi äter mid­dag nu; boken är slarvigt skriven, men det hindrar inte att den inne­håller många värde­fulla iakt­tagelser
belagt sedan början av 1300-talet (Skåne-Lagen); fornsvenska hindra, eg. 'hålla till­baka'; besläktat med tyska hinter 'bak­om'
hindrahindrande