SAOL     SO     SAOB     Alla tre  

SO

Svensk ordbok

publicerad: 2021  

honkön hon­könet

hon|­kön·et

substantiv

ho`nkön

● kön vars representanter om­besörjer hela fort­plantningen, sedan befruktningen väl skett i fråga om människor, djur och äv. växter

JFR hankön

(av) honkön

belagt sedan 1790

SO

Alfabetisk lista

  hondjur subst.
  honduran subst.
  honduransk adj.
  honduranska subst.
  honkatt (hona)
  honkön subst.
  honkön (kön)
  honkönad adj.
  honlig adj.
  honnör subst.
  honnörsberäkning (honnör)

  Till   alla ordböcker