publicerad: 2021  
hägn hägnet, plural hägn, bestämd plural hägnen
hägn·et
substantiv
[häŋ´n]
1 något hög­tidligt beskyddande om­vårdnad
JFR beskydd, skydd
(i någons/någots) hägn
(i någons) hägn
(i någots) hägn
(i) hägnet (av någon/något)
(i) hägnet (av någon)
(i) hägnet (av något)
i Guds hägn; de tog det föräldra­lösa barnet i sitt hägn; dyr­gripen blev över­antvardad i kyrkans hägn
○ äv. försvagat sällskap
hon kände sig lugn och trygg i hans hägn
○ äv. ytterligare försvagat
han satt där i hägnet av lek­saker och böcker
belagt sedan 1404 (privilegier för Vadstena kloster utfärdade av kung Erik och drottning Margareta (Svenskt Diplomatarium)); fornsvenska häghn 'in­hägnad; hägn'; gemensamt germanskt ord; bildn. till hage
2 in­hägnat om­råde för boskap
belagt sedan 1639