publicerad: 2021  
1häkta häktade häktat
verb
häk`ta
1 vanligen perfekt particip verk­ställa häktning av
SE häktning JFR anhålla 2, arrestera, gripa 2
någon är häktad (av någon)
han häktades på sanno­lika skäl miss­tänkt för grovt spioneri; åklagaren begärde mannen häktad; hon satt häktad i två dygn
belagt sedan mitten av 1300-talet (Konung Magnus Erikssons Landslag); fornsvenska häkta 'fästa; fängsla'; av lågtyska hechten, sidoform till heften 'binda; fängsla' urspr. samma ord som häfta
2 vanligen med partikel, sär­skiltihop, på fästa med hake i hyska, märla eller dylikt
någon häktar (av/ihop/på/upp) något
någon häktar (av) något
någon häktar (ihop) något
någon häktar (på) något
någon häktar (upp) något
häkta på fönsterhaken; häkta ihop arm­bandet
belagt sedan 1701
häktahäktande
häkta av, häkta upp
2häkta häktan häktor
häkt·an
substantiv
häk`ta
● liten krok att fästa i ögla
JFR hake 1
belagt sedan början av 1500-talet (Nya Krönikans fortsättningar eller Sture-Krönikorna); fornsvenska häkta, även 'boja'