publicerad: 2021
jobb
jobbet, plural jobb, bestämd plural jobben
jobb·et
substantiv
1
något vardagligt
stadigvarande sysselsättning som ger försörjning och som vanligen är nödvändig och tillräcklig för det
(på) jobbet
jobb (som någon)
ett välbetalt jobb; söka jobb; byta jobb; mista jobbet; ta ledigt från jobbet; han har fått jobb på ett dataföretag; arbetsförmedlingen kräver att man tar anvisat jobb
○
äv. om möjlighet till sådan sysselsättning
alla partiledare lovade att de skulle arbeta för att trygga jobben i regionen; den nya fabriken kommer att ge jobb åt 50 personer
○
äv. konkret
arbetsplats
hon har varit på jobbet hela dagen
belagt sedan 1898;
av engelska job 'arbete; affär, transaktion'; av ovisst urspr.
2
något vardagligt
verksamhet som kräver viss ansträngning
JFR
arbete 2
jobb (med/på något/att+verb)
jobb (med något)
jobb (med att+verb)
jobb (på något)
jobb (på att+verb)
ett hårt jobb; ett styvt jobb; de lade ner mycket jobb på att förbereda julfesten
○
äv. om (kvaliteten på) resultatet av verksamheten
lägenheten är som ny – de har gjort ett fint jobb
belagt sedan 1875