publicerad: 2021  
1kana kanan kanor
kan·an
substantiv
ka`na
● smal (ofta sluttande) isbana
åka kana
○ äv. om annan (sluttande) bana med glid­egenskaper
vattenrutschkana
belagt sedan ca 1755; trol. bildlig anv. av sv. dial. kana '(hyvel)spån'; trol. samma ord som fornsvenska kani, lågtyska kane 'liten båt'; jfr da. kane 'kappsläde'
2kana kanade kanat
verb
ka`na
● ofta med partikel, t.ex.ned, omkring, över glida (ned­åt eller fram­åt) på is el. annat halt under­lag
JFR 2halka
kana (ner/omkring) (någonstans)
kana (ner) (någonstans)
kana (omkring) (någonstans)
kana (över något)
kana ner­för bergs­sidan; kana om­kring på isen; han kanade över den frusna vägen
belagt sedan 1745
kanakanande