publicerad: 2021  
katastrof katastrofen katastrofer
kata·strof·en
substantiv
[-å´f]
● mycket stor olycka med om­fattande förödelse
katastrofberedskap; katastrofdrabbad; katastrofhjälp; katastrofområde; katastrofsituation; flygkatastrof; miljökatastrof; naturkatastrof
en hotande katastrof; de över­levande efter katastrofen
○ äv. försvagat, spec. personlig olycka
katastrofen i hans liv var när modern dog
○ spec. äv. stort miss­lyckande, stor olycka
före­ställningen blev en katastrof; sjunde­placeringen i VM var en katastrof för svensk is­hockey
○ spec. äv. person som vållar svåra problem
den nye kocken är en katastrof
belagt sedan 1789; av grek. katastrophe´ 'vändning; tvär omkastning'; jfr ur­sprung till strof