publicerad: 2021  
kila kilade kilat
verb
ki`la
1 ofta med partikel, sär­skiltfast, in, ner föra (in) som en kil i visst mellan­rum, mellan vissa före­teelser etc.
någon/något kilar (fast/in/ner) något (någonstans)
någon kilar (fast) något (någonstans)
någon kilar (in) något (någonstans)
någon kilar (ner) något (någonstans)
något kilar (fast) något (någonstans)
något kilar (in) något (någonstans)
något kilar (ner) något (någonstans)
hon kilade in sin arm under hans; hon kilade ner sig bred­vid dem i soffan; han kilade fast tält­pinnen i bergs­skrevan
○ äv. med partikelnfast sätta (fast) med hjälp av kil
kila fast luckan
belagt sedan 1698
2 var­dagligt ibland med partikel som an­ger rörelseriktning, t.ex.in, ner, ut förflytta sig snabbt och lätt särsk. till fots
någon/något kilar (in/ner/ut) (någonstans)
någon kilar (in) (någonstans)
någon kilar (ner) (någonstans)
någon kilar (ut) (någonstans)
något kilar (in) (någonstans)
något kilar (ner) (någonstans)
något kilar (ut) (någonstans)
kila över gatan; jag måste kila hem nu; hon kilade ner till butiken; jag kilar ut ett tag
○ spec. ge sig i väg, av­lägsna sig
hej då, jag måste kila
kila runt hörnet se hörn
kila stadigt se stadig
kila vidare var­dagligtdöhan kilade vidare för över 30 år sedan men hans musik spelas fort­farande
belagt sedan 1749; sv. dial. kila; trol. identiskt med kila 1, till kil
kilakilande, kilning