publicerad: 2021  
1kippa kippan kippor
substantiv
[kip`a]
● liten, skål­formad huvud­bonad som bärs av judiska män och pojkar främst i religiösa samman­hang
män som besöker synagogan måste bära kippa eller täcka huvudet på annat sätt
belagt sedan 1975
2kippa kippade kippat
verb
[çip`a]
1 röra sig upp och ner på grund av för kraftigt till­tagen storlek
JFR glappa
något kippar
kippande skor; tofflorna kippade
belagt sedan ca 1770; till fornsvenska kippa 'rycka, hastigt dra'; av ovisst urspr.
2 flämtande dra in luft ofta med stor an­strängning; på grund av sjukdom, slag, chock eller dylikt
någon kippar efter något
kippa efter luft; kippa efter andan
belagt sedan 1843; sv. dial. kipa 'flämta'; trol. ljud­härmande
3 åstad­komma klafsande ljud t.ex. genom att kliva i våt myrmark
det kippar (om något)
det kippade om stövlarna i den sanka marken
belagt sedan 1891
kippakippande, kippning