publicerad: 2021  
1kis kisen kiser
kis·en
substantiv
[çi´s]
● typ av mineral som inne­håller ett eller flera av ämnena svavel­kis, koppar­kis och magnet­kis
belagt sedan 1552; av tyska Kies 'grus'; jfr ur­sprung till kisel
2kis kisen kisar
kis·en
substantiv
[ki´s]
● var­dagligt; något ålderdomligt (yngre) man
JFR 1böna 2
en tuff kis
belagt sedan 1910; av månsing kis 'äldre man; hus­fader'; av ovisst urspr.