publicerad: 2021  
kivas kivades kivats
verb
ki`vas
● smågräla ofta om något relativt oväsentligt; särsk. an­vänt om barn
någon kivas (med någon) (om något/sats)
någon kivas (med någon) (om något)
någon kivas (med någon) (om sats)
små­barnen kivades i sand­lådan; de kivades om platsen vid fönstret
belagt sedan 1709; jfr fornsvenska kiva 'strida; tvista'; av lågtyska kiven med samma betydelse, trol. urspr. 'skrapa'
kivaskivande, kiv