publicerad: 2021  
klagan bestämd form klagan, utrum
klag·an
substantiv
kla`gan
1 ut­tryck för miss­nöje
SE klaga 1
klagan (mot/över någon/något/sats)
klagan (mot någon)
klagan (mot något)
klagan (mot sats)
klagan (över någon)
klagan (över något)
klagan (över sats)
klagan (om något/sats)
klagan (om något)
klagan (om sats)
det var ständig klagan på maten i personalmatsalen
○ spec. juridik vädjan (hos högre myndighet) om ändring av lägre myndighets beslut
föra klagan
belagt sedan 1418 (öppet brev utfärdat av Anders Vidhekoson om jordbyte med biskop Anders i Strängnäs (Svenskt Diplomatarium)); fornsvenska klaghan; till klaga
2 ut­tryck för sorg eller smärta
SE klaga 2
klagan (över något/att+verb/sats)
klagan (över något)
klagan (över sats)
klagan (över att+verb)
hennes smärtfyllda klagan över makens död
belagt sedan slutet av 1400-talet H[elige] Susos Gudeliga Snilles Väckare