publicerad: 2021  
klunga klungan klungor
klung·an
substantiv
klung`a
● väl samlad men oordnad mindre grupp av personer, djur el. större före­mål
folkklunga; huvudklunga; trädklunga
en klunga (några) en klunga (av några)
en klunga människor; en klunga byggnader; båtarna låg för ankar i en klunga; en tät klunga palmer
○ spec. i idrotts­sammanhang (bl.a. cykel­sport)
tätklunga
ett utbrytningsförsök från klungan
belagt sedan 1805; sv. dial. klunga; jfr da. klynge, no. klunge med samma betydelse; besläktat med klänga