publicerad: 2021  
knopp knoppen knoppar
knopp·en
substantiv
[knåp´]
1 an­lag till ett skott hos en växt
knoppstadium
grenar med ljusgröna knoppar
○ sär­skilt om outslagen blomma
blomknopp; rosenknopp
belagt sedan ca 1500 (Sex ekonomiska traktater); fornsvenska knopper; gemensamt germanskt ord, urspr. 'ngt hoptryckt'; jfr ur­sprung till 1knapp!!, 1knop!!, knyppla
2 liten, prydande kula som är fäst på något, vanligen som övre av­slutning
flaggstångsknopp; sängknopp
en käpp med försilvrad knopp; skåpdörrar med knoppar
○ äv. bildligt var­dagligt människo­huvud särsk. med tanke på hjärnans kapacitet
känna sig seg i knoppen; motion för både kropp och knopp
vara klar i knoppen ha ett klart intellektrör man på kroppen blir man klar i knoppen är hennes motto som gymnastiklärare
belagt sedan 1588
Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Var­för skulle annars våren tveka? Karin Boye, Ja visst gör det ont (i För trädets skull, 1935)