publicerad: 2021  
knöka knökade knökat
verb
knö`kaöppet ö som i "göra"
● var­dagligt, dialektalt tränga ihop
någon knökar
det var knökat med folk på läktaren
belagt sedan 1712; sv. dial. knoka, knåka 'trycka, klämma; krossa', till knoka 'knota, klump, knöl'
knökaknökande