SAOL SO SAOB Alla tre SO Svensk ordbok publicerad: 2021 kolare kolaren, plural kolare, bestämd plural kolarna kol·ar·en substantiv [kå`l-] ● arbetare vid kolmila SE 2kola kolarkoja belagt sedan 1347 (privilegier för allmogen på Kopparberget utfärdade av kung Magnus (Svenskt Diplomatarium)); fornsvenska kolare SO Alfabetisk lista 2kola verb 3kola verb 4kola subst. kolaböna (kola) kolapapper (kola) kolare subst. kolare (kola) kolarkoja (kolare) kolartro subst. kolasås (kola) kolatopping (topping) Till alla ordböcker