publicerad: 2021  
konfrontation konfrontationen konfrontationer
kon·front·at·ion·en
substantiv
[-∫o´n]
● det att konfrontera(s) med någon el. något
en konfrontation (med någon/något)
en konfrontation (med någon)
en konfrontation (med något)
en konfrontation (mellan några)
en pinsam konfrontation; en konfrontation an­sikte mot an­sikte
○ sär­skilt på ett konflikt­artat sätt sammanstötning konkret el. abstrakt
konfrontationspolitik
en militär konfrontation; en väpnad konfrontation; en våldsam konfrontation; direkt konfrontation mellan polisen och demonstranterna
○ äv. om polis­förrättning där ett vittne ska peka ut en miss­tänkt
vittneskonfrontation
det är viktigt att en konfrontation genom­förs på ett korrekt sätt
belagt sedan 1700; till konfrontera