publicerad: 2021  
konsistens konsistensen konsistenser
kon·sist·ens·en
substantiv
konsisten´s
● (viss) grad och typ av fasthet hos ämne som varken är full­ständigt hårt och fast el. lätt­flytande
seg konsistens; gelé­artad konsistens; trög­flytande konsistens; bearbeta degen tills den har en fast konsistens
○ äv. fasthet och form
konsistensgivare; konsistenslös
○ någon gång äv. bildligt intellektuell stadga och konsekvens
hans resonemang saknar konsistens
belagt sedan 1642; bildn. till lat. consis´tere 'stå fast; stanna; bestå av'; jfr ur­sprung till existera, insistera