publicerad: 2021
korkek
korkeken korkekar
kork|ek·en
substantiv
●
en ek som ger kork hemmahörande i västra Medelhavsområdet
belagt sedan 1821
Och har han inte dött så sitter han där än under sin kära gamla korkek och luktar på blommorna stilla och fridfullt.
Munro Leaf, ur Berättelsen om Ferdinand (1936, sv. övers. 1938); en barnbok om en fridsam tjur som vägrade att stångas