publicerad: 2021  
korkek kork­eken kork­ekar
kork|­ek·en
substantiv
[kår`k-]
en ek som ger kork hemma­hörande i västra Medelhavs­området
belagt sedan 1821
Och har han inte dött så sitter han där än under sin kära gamla kork­ek och luktar på blommorna stilla och frid­fullt. Munro Leaf, ur Berättelsen om Ferdinand (1936, sv. övers. 1938); en barn­bok om en fridsam tjur som vägrade att stångas