publicerad: 2021  
kosmopolit kosmopoliten kosmopoliter
kosmo·pol·it·en
substantiv
kosmopoli´t
● person som känner sig hemma i hela världen särsk. för att (positivt el. negativt) an­ge obundenhet till något bestämt land el. någon bestämd kultur etc.
SYN. världsmedborgare
de intellektuella kosmopoliterna på Paris­kaféerna; den sovjetiska regimen försökte misstänklig­göra judar genom att kalla dem kosmopoliter
○ äv. om växt el. djur som före­kommer i hela världen
belagt sedan 1794; ur grek. kosmopoli´tes med samma betydelse, till kosmos och poli´tes '(med)borgare'